Erich medt Gudttz naade Norgis, Danmarckis, Sverrigis, Vendis oc Gottis konning, hertug offver Pomeren, sennder allde mennd, them som thete breff seer eller hører, Guudtz hiilssenn och sinne, thetter kommit effor oss oc wor raad, att thennd sedwanne som nyliigt begijnt er off Thijdske och anndre wdlenndske mennd, som icke erre lougliige giftte wdij Norrige, att the haffve seylet och seyle till Helliglannd, Finndtmarckit, Isslannd och annden (stedtz)¹ wdij wort skattelannd emod lougen och wore forfedirs tilskickend, hoilckit wii inngennledis lennger liide willie. Ther forbiude wii wor rennthemester och alle anndre worre ombutzmend hver udi sinn befallning, att siige thennom, som seyler och seylit haffvve, till rette, och saa thennom som them thedt förer eller fort haffve, saa att inngenn aff thennom wnndkomer førennd the haffvve pleygit oß eller wor wmbutzmannd saa mogit som lougen vdviße. Besonnderligenn biude wii wore laugmender, att the domer ther long oc ret offver thennom och saa møgit mere, som wii wort breff ther aa paa wdgiffvit haffvve vdenn alld hinnder oc igienn siigellsse saa frampt atthi icke wille haffve vor vgunst och wrede. Giffvit² paa Aagerhshuus anno 1425 chrastino beati Johannis ante portam Latinam nostro sub secreto presenntibus appensis.³